Att vara skolbibliotekarie...

...kan ju betyda att barn blir igenkända även när de inte är på skolan. Följande utspelade sig i kommunbiblioteket en kväll nyligen:

Två 11-åringar kommer in på biblioteket. Efter en stund kommer den ene till lånedisken.
- Du, ursäkta, men det är en kille som sitter och grillar här borta.
- Grillar? Skojar du med mig nu?
- Nej, han sitter där vid bordet.

Jag går dit. Där sitter den andre pojken med en fräsande smörgåsgrill.

- Du sitter här och grillar en macka?
- Ja, min mamma hade inte tid att göra mat.
- Ok, så då gör du en macka och tar med dig hela toastjärnet till biblioteket? Det var kreativt. Glöm inte att dra ur kontakten när du är klar bara.
- Näää...

Efter en stund går han och äter på mackan och tittar på mig från avstånd. När jag kommer närmare frågar han:
- Vill du smaka på mackan?
- Nej tack. Drog du ur sladden?
- Ja.
- Du har inte lagt ner grillen i väskan än va, den måste kallna först. 
- Oj då.

Efter ytterligare en stund har även kollegan blivit erbjuden en tugga av mackan, men avböjt.

- Hej, vi har lurat er. 
Pojkarna kommer till lånedisken tillsammans.
- Har ni lurat oss, hur då?
- Vi trodde inte att man fick grilla mackor på biblioteket.
- Så ni trodde att vi skulle bli arga?
- Ja.
- Ok, förlåt att vi pajade ert skämt. Sen vet jag ju att ni inte bor så långt härifrån, visst gör ni inte det?
- Nä. 
- Och att ni nog har mat hemma?
- Jaaa...vet du vilka vi är?
- Ja.
- Oj. Hej då.

/Eva